Unga människor och deras föräldrar behöver stöd
Under puberteten blir barnet behövande på ett nytt sätt. Barnet har lärt sig mycket efter spädbarnstiden, anpassat sig till sin miljö och börjat klara sig i vardagliga situationer. Just när föräldern börjar tänka att barnet redan lärt sig att ta ansvar för de grundläggande sakerna i livet kommer puberteten.
Under puberteten lever den unga i gränslandet mellan barndom och vuxenliv. Det innebär att det i tonåringen pågår en ständig inre konflikt. Rädslor och stress förknippade med övergången till vuxenlivet kräver som motvikt att man ibland får känna sig liten och behövande. Samtidigt som tonåringen behöver frigöra sig från sin förälder behöver den också förälderns stöd. Därför kan det vara omöjligt att identifiera och erkänna det egna behovet av stöd och än mindre att direkt be föräldern om hjälp.
För föräldern kan den ungas behov kan ta sig uttryck i kontroversiellt beteende. Ena stunden uppvisar tonåringen besvikelse, ilska och likgiltighet för att i nästa stund be om hjälp, vilja berätta något eller vara nära. Tonåringen ber ofta indirekt om hjälp. Till exempel kan ogjorda läxor eller otömda papperskorgar vara ett tecken på att den unga vill ha förälderns uppmärksamhet och omsorg.
En tonåring kan utmana sin förälder på många sätt. Föräldern kan utsättas för känsloutbrott, bli oskyldigt anklagad, kritiserad, ignorerad, åsidosatt och får inget tack för allt den gör. Nästa stund berättar den unga för sin förälder om sina bekymmer, ber om hjälp eller vill krypa tätt intill. Tonåringens övergång till att bli sig själv går i vågor – först bort från föräldrarna och sedan tillbaka för att kontrollera att hen fortfarande är älskad.
Hur kan en förälder låta bli att provoceras av allt detta utan att ge tillbaka med samma mått? Hur ska man som förälder förhålla sig till den unga så att hen inte känner sig övergiven? En förälder som själv har lov att känna alla känslor och vara behövande kan lättare förhålla sig till den ungas växlande sinnesstämningar och indirekt uttryckta behov.
Det är förälderns uppgift att tolerera och stötta den unga på ett tryggt sätt. En stöttad tonåring känner att man tror och litar på hen, hen får göra misstag och hen älskas villkorslöst. Också föräldern behöver stöd för att kunna känna på samma sätt, men det är inte barnets uppgift att stötta sin förälder.
Föräldern kan få stöd genom att dela med sig av sina erfarenheter med sin partner, sina vänner och yrkespersoner. Det är viktigt att föräldern har pålitliga vuxna med vilka hen kan stanna upp och fundera på de konfliktsituationer som uppstår med den unga. Om man får medkänsla och förståelse för sina reaktioner hjälper det en att hålla sig lugnare i framtida situationer.
Genom att be om stöd av andra vuxna och visa självmedkänsla kan föräldern vara en viktig rollmodell för den unga: Ingen är tvungen att klara sig själv och tillsammans kan vi lära oss av våra misstag. Den unga lär sig självaktning genom att spegla hur hen behandlas och hur hen ser att fostraren behandlar sig själv.
Föräldern till en tonåring ges många möjligheter att visa sitt barn ovillkorlig kärlek när den unga inte upplever att hen förtjänar det. Ibland känns kärleken tung, men den känslan ingår i föräldraskapet. Under svåra skeden kan föräldern förlita sig på att all den kärlek som hen redan gett sitt barn kommer att bära barnet vidare i livet.