Betydelsen av det förflutna

Vår sajt återsänder videor från YouTube. Du kan se en video bara om du har godkänt reklamkakor. Du kan anpassa ditt samtycke till kakor på sidan för administration av kakor; den öppnar sig via denna länk. Mitt på sidan väljer du Anpassa godkännandet och i vyn som öppnar sig kruxar du för Reklamkakor. Klicka sedan på Tillåt valda kakor. Läs mer om vår praxis i fråga om kakor och om hur data som vår tjänst samlar in sänds vidare.

Vår bakgrund lever i oss

Om vi har fått oss tilldelat en tillräcklig mängd kärlek, trygghet, omvårdnad, beundran och uppskattning har vi lättare att förstå, att vi är värda kärlek och att vi kan lita på andra.

Har man upplevt otrygghet har vi svårare att lita på andra eller på att vi duger för en annan. Vi har alla upplevelser både av att nära mänskor ingett trygghet och otrygghet. En del har mera upplevelser av trygghet än andra.

En människa kan känna sig fysiskt otrygg och känna sig hotad, till exempel på grund av våld. Man kan också känna sig otrygg i sin relationen till andra. Det betyder till exempel att man upplever att man inte blir förstådd och accepterad, utan blir avvisad eller tillintetgjord.  Dåliga erfarenheter från tidigare relationer kan synas som en ökad rädsla för att bli övergiven eller alternativt rädsla att andra ska komma en för nära.

Ett litet barn är fullständigt beroende av sina föräldrar. Ett barn vill att föräldrarna ska vara en källa till trygghet. Om en förälder är skrämmande eller orsakar otrygghet, är föräldern samtidigt både problemet och lösningen på problemet för barnet. Barnet är tvungen att hitta bästa möjliga sätt att anpassa sig till denna ambivalenta situation.

Ett barn kan börja hantera en otrygg situation genom att inte ta till sig de svåra och undviker de svåra känslor som situationen väcker. I en svår situation kan barnet skydda sig genom att dra sig undan och följa strategin ”jag klarar mig själv”. Att dra sig undan ger en trygg möjlighet att uppleva närhet. I vuxenlivet kan denna överlevnadsstrategi upplevas av partnern  som likgiltighet och och en känsla av att bli avvisad.

Om en förälder ibland är närvarande på ett tryggt sätt, men ofta inte, kan barnet också lära sig att hantera situationen genom att bli ilsken och krävande. Barnet bestraffar sin psykiskt frånvarande förälder och reagerar genom att klamra sig fast och protestera. Barnet försöker med alla medel påverka sin förälder. Barnets beteende blir till en vädjan: finns till för mig på ett tryggt sätt! Förändra dig! Ge mig en annan sorts värld! Ibland belönas barnet för sin ihärdighet. Sorgligt nog, leder beteendet ändå ofta till att de vuxna som tar hand om barnet blir irriterade. I vuxenlivet kan samma beteende leda till att partnern reagerar med att ta avstånd.

Människor som har vuxit upp i otrygghet  är känsligare för stress än andra. Det är särskilt skrämmande med gräl i parförhållandet om man inte har fått uppleva att man kan gräla på ett tryggt sätt och bli sams igen. Modellen för barndomstidens föräldrarelation är den första modellen för ett parförhållande. Det är svårt att i ett parförhållande kunna agera på sätt som man aldrig har upplevt på nära håll.

De överlevnadsstrategier och förväntningar på samspelet människor emellan som man lärt sig i barndomen kan följa med till vuxen ålder som automatiska beteendemodeller. Ju starkare känslor som uppstår i en relation, desto mer vaknar tidigt inlärda samspelsmönster till liv från barndomen. De här tidigt inlärda samspelsmönstren styr känslor, tolkningar och beteendet i relationen. Därför kan en människa bete sig väldigt olika på arbetsplatsen och med vänner än i  kärleksrelationen. Ju mer man blir medveten om sitt beteende och sina tankemönster, desto bättre möjligheter har man att utvärdera och förändra dem. Nya och läkande upplevelser i relationer hjälper till att förändra tidigt inlärda uppfattningar om sig själv och andra. Ett parförhållande är en ny möjlighet.

Text: Lotta Heiskanen

Uppgift

Diskutera:

• Hurdana minnen har du av din barndomsfamilj? Kände du dig trygg hemma? Kände du dig otrygg?
• Fanns det någon i din barndom som du kunde vända dig till när du behövde trygghet eller stöd? Vem var personen?
• Hurdana minnen har du av att ha fått stöd och trygghet?
• Fanns det i din barndom omständigheter som gjorde det svårt att få stöd och trygghet från de vuxna i familjen (t.ex. sjukdom, rusmedelsproblem, familjemedlems död, skilsmässa, ekonomiska svårigheter etc.)?
• Om du känner att du inte kunde ty dig till och få stöd av någon, hur klarade du av de situationerna?
• Hur syns dessa överlevnadsstrategier i ditt parförhållande idag?
• Hur bedömer du att dina upplevelser från din barndomsfamilj har påverkat dig till att bli den du är idag?
• Hur visade ni känslor i din barndomsfamilj? Hurdan modell av ett parförhållande fick du?
• Hurdana resurser och bördor bär du med dig från din barndomsfamilj och eventuella tidigare parförhållanden?
• På vilket sätt bedömer du att dina erfarenheter från tidigare förhållanden har påverkat den relation du har till din partner?