Sociala färdigheter

Att vara social är inte samma sak som sociala färdigheter 

När vi pratar om att vara social tänker vi ofta på någon som klarar sig smidigt i vilken social situation som helst, är talför, omtyckt, begåvad och framgångsrik. I själva verket är att vara social ett medfött temperamentsdrag, som innebär att man är intresserad av och söker sig aktivt till andras sällskap. En social person vill vara med andra. 

Att vara social har i sig inget att göra med att vara omtyckt, framgångsrik eller skicklig. Vi kan vara sociala till vårt temperament utan att nödvändigtvis behärska viktiga sociala färdigheter. Som ett medfött temperamentsdrag berättar det, att vi är sociala, inte heller något om hur bra vi klarar av våra plikter eller hur begåvade vi är. 

Det är bra att förstå skillnaden mellan temperamentsdraget och de sociala färdigheter som vi alla kan lära oss. Sociala färdigheter innebär i första hand att vi har förmågan att vara med andra. När vi till exempel träffar och börjar prata med någon vi inte känner, handlar det om sociala färdigheter. Att skapa och upprätthålla vänskap, fungera i grupp och kommunicera med andra är också sociala färdigheter. 

Eftersom våra sociala färdigheter inte är medfödda har vi goda möjligheter att utveckla dem livet ut. Vi utvecklar sociala färdigheter främst genom:
• Modellinlärning och erfarenheter.
• Våra föräldrars, lärares, och andra vuxnas kunskaper och fostran.
• Responsen som vi får. 

Det är aldrig för sent att lära sig eller utveckla sociala färdigheter. Olika sociala situationer är förträffliga tillfällen att träna och testa dessa färdigheter. Det är bra att komma ihåg att färdigheterna utvecklas så småningom. 

Sociala färdigheter för alla möjliga behov 

Våra sociala färdigheter framgår genom hur vi handlar i såväl bekanta som obekanta sociala situationer, och till exempel genom hur vi löser konflikter. När vi kan nå ömsesidiga lösningar, göra kompromisser och respekterar oss själva och andra behärskar vi viktiga sociala färdigheter. Då behöver vi inte heller använda våld eller undertrycka andra. 

En person med sociala färdigheter har en står verktygslåda till sitt förfogande, och kan välja de rätta verktygen för varje situation. Dessa verktyg är olika sociala färdigheter som personen lärt sig under åren. Det finns vissa basfärdigheter som är viktiga i många sociala situationer. 

Basfärdigheter 

• Att presentera sig själv och andra 
• Att lyssna 
• Att inleda ett samtal och andra samtalsfärdigheter 
• Att ställa frågor och fråga om råd 
• Att diskutera ledigt  
• Att ge och ta emot komplimanger 
• Att be om hjälp 

Det lönar sig att satsa på basfärdigheterna. När vi behärskar dem är det lättare att utveckla mer avancerade sociala färdigheter. 

Avancerade färdigheter 

• Att gå med och fungera i en grupp 
• Att ge instruktioner 
• Att följa med undervisning 
• Att be om förlåtelse 
• Att influera andra och visa bestämdhet 
• Att skapa vänskap och samarbetsfärdigheter 

Basfärdigheterna och de avancerade färdigheterna skapar en god grund för att klara av olika sociala situationer. De kompletteras av många andra viktiga färdigheter. Till exempel har emotionella färdigheter en viktig roll i sociala interaktioner. Om vi inte förstår våra egna och andras känslor kan vi inte dela med oss av våra erfarenheter eller möta andra på ett uppriktigt sätt. 

Emotionella färdigheter 

• Att känna igen och kunna namnge sina känslor 
• Empati, eller förmågan att leva sig in i någon annans situation och känslor 
• Att uttrycka tillgivenhet 
• Att uttrycka känslor, även svåra 
• Att bemöta andras känslor, även svåra 

De sociala färdigheterna bildar en stor verktygslåda, som vi kan utöka med flera andra färdigheter än de ovannämnda. Till exempel förmågorna att förlora, förhandla, hantera anklagelser och orättvisor, och att visa intresse hör till de viktiga färdigheterna i vardagen. 

Träna sociala färdigheter 

Det är bra att minnas att vi kan träna och utveckla våra sociala färdigheter. Vi kan till exempel bli bättre på att samtala och lyssna genom att fästa vår uppmärksamhet vid hur vi handlar i sociala situationer. Vissa sociala färdigheter kan verka små och självklara, men just dessa små saker kan avgöra hur en situation fortskrider eller löser sig. 

Saker att komma ihåg 

• Kom du ihåg att presentera dig för nya människor? 
• Svarade du på hälsningar och frågor? 
• Lyssnade du på och gav ordet till andra? 
• Såg du din samtalspartner i ögonen?
• Visade du att du lyssnade på din samtalspartner med gester, miner och ord? 
• Uttryckte du dina åsikter under samtalet? 
• Använde du jag-form för att kommunicera dina gränser? 
• Kom du ihåg att säga tack, förlåt, varsågod? 

Det är bra att ibland stanna upp och fundera över bilden vi ger av oss själva utåt. Våra ansikten, kroppar, utseende, tal och sätt att samtala påverkar det första intrycket andra får av oss. Ett bra sätt att träna våra sociala färdigheter är att ha någon som vi gillar som modell för vårt beteende. Hur hanterar personen olika situationer? Vad säger hen? Hur reagerar hen på dig? Du kan också öva olika sociala situationer tillsammans med någon du känner. 

Det är också viktigt att tänka på hur vårt humör påverkar våra sociala interaktioner. När vi är nedstämda beter vi oss annorlunda än vanligt, och kan till exempel uppleva att andra beter sig undvikande eller ovänligt, trots att de egentligen inte gör det. Våra tolkningar påverkar vårt sätt att interagera socialt. Vi kan genom vårt eget beteende skicka en signal till andra att vi inte är intresserade av dem eller att vi helst skulle vara för oss själva. Då tar ingen heller kontakt med oss och interaktionen blir knapp, trots att vi inte ursprungligen önskade det. 

Det är bra att komma ihåg att sättet vi blir bemötta på inte nödvändigtvis alls beror på oss själva. Det kan hända att den andra har sorger eller bekymmer, och verkar därför ovänlig och inte alls intresserad av oss. 

Kom ihåg några saker till 

Bli inter nedslagen om du blir avvisad – det behöver inte bero på dig. Undvik att tänka negativt, till exempel: 

• Jag är sämre än andra. 
• Ingen är intresserad av mig. 
• Ingen bryr sig om mig. 

Försök tänka positivt: 

• Jag är lika bra som andra. 
• Någon är säkert intresserad av mig med. 
• Någon bryr sig om mig. 

Bestämdhet är viktigt för vårt välmående 

Bestämdhet är en mycket viktig sociala färdighet. Utan bestämdhet är vi utlämnade åt andra. Vi har rätt till att vara bestämda och dra gränser för det som vi vill göra. Ansvaret för det som händer oss och vad vi går med på i våra relationer och sociala situationer ligger på oss själva. Om vi har svårigheter med att stå på oss och hävda våra rättigheter är det bra fundera på om vi kanske är för snälla. 

Att vara snäll låter som en bra egenskap, men att hela tiden gå med på allt är inte bra. Om snällhet betyder att vi jämt gör saker som vi inte vill, gör vi livet svårt för oss själva. Bakom snällheten kan dölja sig en rädsla för att inte bli omtyckt om vi har en annan åsikt eller säger det vi vill. Om vi redan som barn har lärt oss att vara andra till lags, kan vi känna att vi måste fortsätta med samma resurstärande beteende som vuxna. Vid något skede blir den snälla rollen den enda vi kan spela. 

Bestämdhet eller assertivitet innebär att vi uttrycker våra tankar, behov och åsikter utan omvägar och uppriktigt. Även om de skiljer sig från andras. När vi är bestämda försvarar vi våra rättigheter utan att kränka andras. Bestämdhet bygger på tanken att vi alla har våra rättigheter och att de är lika värdefulla. Att vara bestämd är att kunna säga ”nej” och visa var gränsen går. Då blir vi inte utnyttjade och överkörda. 

Att lära oss bestämdhet kan få andra att respektera och lyssna på oss i våra relationer. Vi behöver inte alltid ge efter och vara andra till lags. Vi kan också kalla det för att ta hand om oss själva eller hälsosam egoism. Det handlar om en förhandling och gränsdragning mellan våra egna och andras behov. Det är bra att lära oss att vara bestämda. 

Försök att komma på situationer i dit liv där du skulle kunna ha nytta av bestämdhet. Fundera över situationer som det skulle vara bra att vara förberedd för redan på förhand. Vad svarar du när en studiekamrat ber dig att ta hand om något som hen själv inte vill göra. Hur tackar du nej till en inbjudan till fest när du helst vill vara för dig själv? Hur säger du artigt men bestämt att du inte hinner lyssna på din kompis kärlekssorger i tre timmar ikväll?  

Vardagen är en balansgång mellan orden ja och nej. Vi måste avgöra vilka saker är viktiga just nu, vad vi använder vår energi på och hur vi laddar våra batterier. Vi måste hitta en balans mellan våra egna behov och önskningar och allt annat. 

Att förlåta och be om förlåtelse är värdefulla färdigheter 

”Förlåt” är ett litet men viktigt ord, och att förlåta och be om förlåtelse är viktiga sociala färdigheter med stor relevans för vårt välmående. Det är en sak att säga förlåt om vi i misstag har knuffat till någon på gatan, och en helt annan sak att be om förlåtelse i en situation där någon har blivit personligen orättvist behandlad. Dessa sistnämnda situationer är sådana som kan besvära oss långt efteråt och orsaka bitterhet, hat eller besvikelse. 

Att bli diskriminerad eller mobbad, orättvist behandlad av en när och kär person, att bli sårad eller överhuvudtaget orättvist behandlad är exempel på situationer som ofta kräver förlåtelse. Vi kan inte undvika att bli sårade eller känna oss kränkta någon gång i livet. Det kan handla om stora och små, avsiktliga och oavsiktliga saker.  

Ju allvarligare kränkta vi känner oss, desto svårare är det att förlåta. Vi borde ändå alltid försöka förlåta. Att förlåta befriar oss från hat och bitterhet och leder oss till glädje och ett mer harmoniskt liv. Det är viktigt att komma ihåg att vi inte vi godkänner någon orättvisa när vi förlåter någon, utan att vi snarare erkänner vår egen ofullständighet. Att förlåta och att be om förlåtelse är viktiga sociala färdigheter båda två.  

Att förlåta innebär inte att 

• Godkänna 
• Försvara 
• Berättiga 
• Skapa sämja 
• Avfärda 
• Blindhet 
• Glömska 
• Vägra ta orättvisan på allvar 
• Låtsas som att inget har hänt 

När vi har blivit orättvist behandlade, måste vi ha en känsla av att ha blivit hörda innan vi kan förlåta. Vi kan förlåta personen som orsakat behovet att förlåta, även om hen inte är närvarande. Ibland är det till och med bättre för vårt välmående om förövaren inte deltar i förlåtelseprocessen. Då kan våra vänner agera åhörare. Ibland kan vi behöva professionell hjälp. 

Att förlåta innebär att du 

• Är medveten om det som den andra har gjort men förlåter ändå. 
• Bestämmer dig för att komma över oförrätten. 
• Vill lämna händelsen bakom dig och beslutar att göra det. 
• Vägrar straffa den andra parten. 
• Vägrar skvallra om saken. 
• Är barmhärtig och nådig. 
• Frigör dig från bitterhet. 

Att förlåta minskar våra känslor av ilska, stress, nedstämdhet och kränkthet. Att förlåta ökar också våra känslor av hopp, lugn, medlidande och självsäkerhet. Att förlåta förbättrar våra relationer och vår fysiska hälsa. Förmågan att förlåta växer med åren. Ofta måste vi också kunna förlåta oss själva. Du kan använda följande metod: på kvällen, innan du lägger dig, säg ditt namn och ”jag förlåter dig”. Upprepa det tre gånger. Gör samma åt personen som har sårat dig. 

Att be om förlåtelse 

När vi ber om förlåtelse vill vi klara upp det som hänt och det som har sårat den andra parten. Det är aldrig lätt att be om förlåtelse. Ibland hittar vi inte de rätta orden, och ibland inser vi inte att vi har sårat den andra. Vi kan känna oss skamfyllda och rädda. Vi blir tvungna att medge att vi inte är felfria. Att be om förlåtelse betyder inte att vi vill glömma det vi gjort. Det är ett steg som vi kan ta om vi behandlat någon illa. Det betyder att vi tar ansvar för våra misstag. Att vi upptäcker och medger vår egen ofullkomlighet hjälper oss att växa som människa. Om vi aldrig medger att vi har gjort något fel och aldrig ber om förlåtelse tar vi inte vara på våra tillfällen att växa. 

Ge respons.