Ingripande och påföljder vid oönskat beteende

Det är vanligt att vi inte uppmärksammar ett barns beteende förrän det blir störande. Som förälder är det bra att i förväg fundera på vad som är problematiskt med barnets beteende och vilken typ av åtgärd som kan hjälpa till med beteendet.

Ingripande vid problematiskt beteende

Barn behöver vuxenstöd för att kunna reglera sina känslor och hantera utmanande situationer. Tillsammans med barnet kan man komma överens om en plats dit barnet kan gå för att lugna ner sig, antingen ensamt eller tillsammans med en vuxen under perioder av stark känslomässig oro.

Du kan i förväg bygga upp en plats tillsammans med barnet, t.ex. ett bekvämt bo med saker som hjälper barnet att lugna ner sig såsom en mjuk filt, en kudde, en mjuk leksak eller till och med något som barnet kan klämma eller fingra på. Du kan lära ditt barn lugnande andning, till exempel genom en andningsövning där barnet föreställer sig att det blåser ut ett ljus. Det är viktigt att inte lämna barnet ensamt om det inte själv vill vara ensamt. Ett utvisningsbås, som tidigare har använts som ett pedagogiskt verktyg, bör inte användas som ett straff. Isolering bör inte användas som  straff, eftersom det kan vara en skrämmande upplevelse för ett barn att bli lämnad ensam med ett stort känslomässigt tillstånd. En vuxens stöd i utmanande situationer lämnar ett budskap om medkänsla till barnet.

Vanligtvis är problem med ett barn relaterade till det att…

• Barnet inte följer de instruktioner som getts.
• Barnet får svåra raserianfall.
• Barnet klagar och sätter sig på tvären.
• Barnet avbryter och kräver uppmärksamhet.
• Barnet sölar eller trilskas vid förflyttningar.
• Barnet leker eller rör till det när det äter.
• Barnet vägrar att gå till sängs.

Olika typer av problem hanteras med olika metoder. Ibland kan en förälders ingripande vara att ignorera barnets oönskade beteende.

Planmässig ignorering

Ibland är det bra att inte alls ingripa i barnets beteende. Särskilt om barnet tydligt söker förälderns uppmärksamhet med det problematiska beteendet. Planerad ignorering är lämplig för beteenden som är störande men som inte kräver ett snabbt ingripande. Ett sådant beteende är att

• kräva när man redan har konstaterat nej
• skrika
• spela pajas
• grimasera
• upprepa dumma ord

Om metoden är att ignorera barnet är det viktigt att vara konsekvent. Ett barns oönskade beteende ska ignoreras och dåligt beteende ska inte belönas. Även om barnet till exempel envist orkar insistera, bör du hålla fast vid ditt beslut. Det är värt att komma ihåg att om du ignorerar en begäran kan det först förvirra barnet och beteendet kan då tillfälligt förvärras.

Ignoreringen avslutas i det skedet när barnet slutar med det oönskade beteendet. Man ska sluta ignorera om barnets beteende blir alltför aggressivt. Det är av största vikt att garantera barnets och andras säkerhet. Beteende som äventyrar en själv eller andra kan inte ignoreras.

Att ingripa mot oönskat beteende när ett barn bryter mot reglerna

När vi som föräldrar märker ett problematiskt beteende brukar vi säga till om saken åt barnet. Det kan ske i ett lättsamt samtal, mitt i ett buller eller till och med genom att ropa till från andra sidan rummet. Men när en förälder märker ett problematiskt beteende bör hen stanna upp och ingripa omedelbart. När en förälder märker att ett barn beter sig på ett oönskat sätt bör hen:

• Själv hålla sig lugn och konsekvent.
• Gå fram till barnet, gå ner till barnets nivå och försöka få ögonkontakt.
• Ge tydliga och lugna instruktioner om hur hen önskar att barnet ska uppföra sig.
• Om barnet agerar som man har bett om, tackar man barnet.
• Om barnet inte gör som man har bett om, talar man om för barnet vilka påföljder det kan få om barnet inte följer instruktionerna.
• Man väntar lugnt ett ögonblick; om barnet inte gör såsom man begärt, verkställs påföljden.

Påföljder

Det egna beteendet har påföljder. Det är viktigt att en förälder ger exempel på detta för barnet, i lämpliga doser och på ett åldersanpassat sätt. Det finns naturliga påföljder som följer automatiskt via någon handling.

Exempel på naturliga påföljder:

• Om ett barn själv med flit söndrar en leksak, köper man inte en ny leksak åt barnet, utan det får märka konsekvenserna av sina handlingar. Om det är en olyckshändelse att leksaken gick sönder, är situationen naturligtvis en annan.
• Om ett barn blöter ned sina skor trots att hen blivit tillsagd att inte göra det, måste hen stå ut med den obehagliga känslan av att ha våta skor.
• Om ett barn inte kommer till bordet eller börjar äta trots att hen ombetts göra det, hinner maten svalna och barnet måste äta kall mat.

Exempel på konsekventa påföljder:

• Om barnet spelar eller tittar på skärmen längre än den överenskomna tiden dras tiden av från nästa dags skärmtid.
• Om ett barn inte städar undan sina leksaker trots en uppmaning kommer leksakerna att läggas in i skåpet under några dagar och får inte användas.
• Om syskonen inte kan dela på en gunga kommer ingen av dem att gunga på ett tag. Du kan pröva med dina barn om de lyckas bättre med att dela med sig efter en stund.
• Om ett barn inte kan leka lugnt med en leksak, tas leksaken bort en stund. Försök sedan att se om det går att leka lugnt. Kom ihåg att säga tack så fort barnet agerar på det sätt som du önskar.

Uppgift:

Hitta på fler konsekventa påföljder för saker som är vanliga i ert dagliga liv. Följ 1-2 av dessa under nästa vecka.

Det är bra att komma ihåg några saker om påföljderna

Kom ihåg att påföljderna ska vara åldersanpassade. Påföljderna bör inte vara för långvariga eller stränga. Det är viktigt att barnet får omedelbar feedback på sina handlingar och att det snabbt får möjlighet att försöka igen, korrigera sina handlingar och lyckas.

Välj sådana påföljder som du kan genomföra på ett säkert och konsekvent sätt. Påföljderna får inte vara sådana att man börjar tveka att genomföra dem. Om påföljderna inte förverkligas, får barnet inte möjlighet att lära sig och förälderns auktoritet undergrävs. Genomför påföljderna så snart som möjligt. Små barn kan inte tänka långsiktigt. Till exempel: “Om du inte borstar tänderna kommer du att få hål i tänderna” är en långsiktig påföljd som barnet kanske inte uppfattar och som därför inte är effektiv för inlärning.

De naturliga påföljderna måste vara sådana att de inte kan leda till fysisk skada för barnet. Det är viktigt att den vuxna skyddar barnet från sådana naturliga påföljder. Försök att vara vänligt bestämd när du fattar beslut om påföljderna. En förälders ilska, anklagande attityd eller ogiltigförklarande kan orsaka olydnad och skam hos barnet. Påföljden får inte vara en sådan som får barnet att känna sig övergivet av föräldern. Till exempel: “Om du inte följer med mig nu så lämnar jag dig ensam och du får klara dig själv” är en dålig påföljd.

Diskutera påföljderna med barnet och involvera om möjligt barnet i att tänka på påföljderna. Man kan också hitta på påföljder för en förälders problematiska beteende. Kom också ihåg att lägga märke även till något litet gott i barnets beteende och alltid berömma barnet när det finns anledning till det. Föräldrarnas beröm motiverar barnet att fortsätta med sitt positiva beteende.

Källor:

Webster-Stratton, C. (2005). Ihmeelliset vuodet. Ongelmanratkaisuopas 2-8-vuotiaiden lasten vanhemmille. ER-paino: Profami Oy.

Triple P – Positive Parenting Program.

https://www.positivediscipline.com/articles/positive-time-out-1