Lär ut nya färdigheter och problemlösning

Förvärvet av sociala färdigheter påverkas av barnets temperament och personlighetsdrag. För ett barn är det viktigt att barnet hörs och får uttrycka och uppleva sina egna känslor. Man kan öva känsloreglering och verbalisering med barnet med hjälp av känslolitteratur eller känslokort.

• Makt-känslokort (Du går via länken till Tukiliitto ry:s webbplats)
• Utskriftsmaterial för att stödja emotionella färdigheter (På Finska) Du går via länken till webbplatsen Viitottu rakkaus
• Olika slags lekar och övningar för att stödja emotionella färdigheter (På Finska) Du går via länken till webbplatsen Hyvinvoiva perhe

Tänk på vilka färdigheter du vill lära ditt barn.

Det är viktigt att lära barnen att lösa vardagsproblem på ett konstruktivt sätt. Barnen vet inte av sig själv hur man gör detta, utan vuxna måste lära dem det. Föräldrar vill vanligtvis lära sina barn saker som är viktiga för att de ska klara sig i livet. Dessa är till exempel:

• Hur man lyssnar på andra.
• Hur man delar med sig av sina egna tankar.
• Hur man reglerar och uttrycker sina känslor utan att skada sig själv eller andra.
• Hur man självständigt klarar av vardagliga uppgifter (borsta tänderna, laga frukost, städa upp).
• Hur man reglerar och känner igen sin egen vakenhet.

Att lära sig sociala färdigheter

I de sociala färdigheterna ingår till exempel förmågan att dela med sig, kompromissa och be om ursäkt när man har sårat någon annan. Du kan hjälpa ditt barn att lära sig sociala färdigheter genom att föregå med gott exempel, lära det hur man ska bete sig i olika situationer och stödja kompisfärdigheter.

Barn lär sig genom exempel. De uppmärksammar hur en förälder talar till andra eller hur föräldrar talar till varandra. Lyssnar föräldern, pratar hen över andra eller använder fula ord? Kan föräldrarna komma överens om saker och ting och kan de själva dela med sig eller kompromissa?

Sociala färdigheter kan också läras genom lek. Rollspel kan till exempel lära ett barn hur man deltar i en lek eller hur man tar initiativ till en lek. Du kan lära ditt barn att delta i en lek till exempel

• genom att berömma ”ni har en lek som ser rolig ut, får jag komma med?”
• genom att erbjuda hjälp “kan jag hjälpa er att bygga det där slottet?”
• genom att vara intresserad “vad leker ni, kan jag komma med?”

Du kan också öva med barnet hur man ska presentera sig själv. “Hej, jag är en nallebjörn. Vem är du?” Eller visa intresse för den andra och ge beröm: “Hur mår sköldpaddan i dag?”, “Vilken fin hatt sköldpaddan har”.

När en vuxen deltar i ett barns lek är det också en övning i att turas om och lyssna på den andra personen. Om du som förälder märker att ditt barn har uppenbara svårigheter i någon social färdighet kan du öva på den färdigheten när du leker med barnet. Kom alltid ihåg att tacka och berömma ditt barn när det gör det du vill att det ska göra.

Du kan också hjälpa ditt barn att träna sociala färdigheter genom att bjuda in vänner och stödja barnens interaktionsförmåga och lek. Det är bra att tacka barnen alltid när leken går bra: “Det är trevligt att se hur bra ni delar leksaker”. Genom att övervaka situationen kan föräldern ingripa när barnen inte kan komma vidare efter en oenighet.

Problemlösning

Under arbetets och spelets gång kommer det alltid att uppstå små och stora besvikelser och problem. Små barn har ännu inte erfarenhet av besvikelser och föräldrarna måste hjälpa dem att tåla och hantera dem. Det är då barnet behöver föräldrarnas ord och stöd. Det är viktigt att föräldern uttrycker sina känslor för barnet och visar att de är tillåtna och förståeliga. Tänk till exempel på en situation där ett litet barn inte kan gunga eftersom ett annat barn hann först. En förälder kan till exempel säga: “Jag förstår att du är upprörd för att du ville gunga och det andra barnet hann före dig. Vi väntar på att gungan ska bli ledig.” Du kan också hjälpa ett litet barn genom att rikta dess uppmärksamhet mot något annat. “Titta, karusellen är ledig.”

Om det är ett lite äldre barn kan du redan nu diskutera med barnet hur situationen bäst kan lösas. “Nu finns det bara en gunga och ni är två barn. Vad ska vi göra?”

Det är viktigt att föräldrarna kommer ihåg att man aldrig får förringa eller skratta åt ett barns känslor. De känslor som ett barn upplever kan vara starka för dem och det är viktigt att få stöd av en vuxen för att hantera dem.

I en problemlösningssituation:

1. Hjälp först barnet att förstå situationen och de känslor som är inblandade. Vad är problemet?
2. Uppmuntra barnet att komma med förslag för att lösa problemet. Tacka för eventuella förslag. Hur kan problemet lösas? Vilka är de olika sätten att lösa problemet?
3. Tänk tillsammans med barnet på konsekvenserna av de olika lösningarna. Använd öppna frågor och hjälp barnen att se för- och nackdelar med förslagen. Vad händer härnäst?
4. Vilket lösningsalternativ lönar det sig att välja? Vad gör dig glad? Vad är rättvist? Vad är tryggt?
5. Hjälp barnet att sätta den valda planen i verket och se vad som händer.
6. Var positiv och gör situationen rolig.
7. Beröm barnet för en bra reflektion.

Barn följer sina föräldrar och tar till sig deras beteendemönster. Du kan visa ditt barn hur man löser problem på olika sätt. Om en förälder drar sig tillbaka till badrummet för att sura eller slår igen dörrar och skriker, är det troligt att barnen följer och tillägnar sig liknande beteenden i svåra situationer. Om föräldern tänker högt på lösningen av ett problem som hen ställs inför och försöker hålla sig lugn kommer barnet att lära sig detta beteendemönster. Det är bra för barn att med föräldrarnas stöd lära sig sina egna metoder och tankesätt för att klara av svåra situationer. På så sätt lär föräldern ut ett sätt att tänka snarare än att tala om för barnet det rätta sättet att agera.

Hjälp ditt barn att lära sig att reglera sina känslor.

Med känsloreglering avses en persons förmåga att i tillräcklig utsträckning hantera sina egna känsloreaktioner. Precis som att äta själv eller lära sig att gå är känsloreglering en utvecklingsprestation.

Barn har olika temperament och lär sig olika snabbt att reglera känslor. Vissa saker, t.ex. försenad talutveckling, uppmärksamhetsstörningar eller inlärningssvårigheter, kan försena utvecklingen av känsloreglering. Du kan hjälpa ditt barn att lära sig att hantera sina känslor bättre genom att

1. skapa en säker och konsekvent miljö. Det hjälper barnet att veta vad som kommer att hända.
2. föregå med gott exempel om att känslor är hanterbara.
3. acceptera känslor. Barnet uttrycker inte sina känslor för att mobba en förälder. Ett barn är inte elakt.
4. namnge och beskriva känslor. Att regelbundet namnge känslor hjälper barnet att identifiera och hantera dem. Forskning visar att om man bara nämner en känsla högt så minskar känslans intensitet.
5. berätta för ditt barn om dina egna känslor och visa ditt barn modeller för hur man kan hantera olika känslor.
6. hjälpa ditt barn att utveckla mer realistiska förväntningar och ett mer medkännande förhållande till sig själv.

Det är också viktigt att lära barnet skillnaden mellan att känna och göra. Vi kan öva oss i att tolerera svåra känslor utan att göra obehagliga saker. När den största känslan är över kan vi tänka klarare och göra bättre val.

Att lära sig att vara självständig

Lärandet sker genom de mönster och situationer som vi ser i vardagen. Först gör föräldern saker för det mycket unga barnet och barnet observerar föräldern. För ett lite äldre barn visar föräldern barnet hur man gör och ber barnet att öva och stöder barnet i det. Föräldern minskar successivt sin egen hjälp och till slut tillägnar sig barnet färdigheten och gör saken själv. När barnet har nått ett stadium där det övar sig för att kunna klara sig på egen hand, kan man använda följande metod för att hjälpa barnet att lära sig:

1. Fråga
2. Berätta
3. Hjälp

I denna metod frågar föräldern först barnet om det vet hur det ska göra. Hen kan till exempel fråga barnet om det kommer ihåg vad som är det första man gör när man borstar tänderna. Om barnet inte minns eller tvekar, ska föräldern först antyda och om barnet fortfarande inte vet, ska föräldern berätta. Föräldern följer med vad barnet gör och hjälper alltid barnet om det behövs. Det är bra att komma ihåg att tacka barnet för att det försöker. Ge barnet beröm när det arbetar självständigt och löser problematiska situationer.
Föräldrarnas förväntningar på självständighet bör inte vara för höga för åldern, men de bör inte heller vara för låga. En treåring kan till exempel inte förväntas städa sitt rum på egen hand. En treåring kan inte heller förväntas klä på sig själv och vara redo att bege sig i väg medan föräldern gör sina egna sysslor. En treåring kan förväntas delta i städningen tillsammans med föräldern enligt sina egna förutsättningar. Samma sak gäller för klädsel. Det är viktigt att komma ihåg att barn går igenom olika stadier av självständighet och ibland kan barnen behöva stöd för att komma ihåg färdigheter som de redan har lärt sig.
Källor:

Webster-Stratton, C. (2005). Ihmeelliset vuodet. Ongelmanratkaisuopas 2–8-vuotiaiden lasten vanhemmille. ER-paino: Profami Oy.

Triple P – Positive Parenting Program.

Karsten Hundeide: Kannustava vuorovaikutus käytännössä: ICDP-ohjelman toteutus. Kannustava vuorovaikutus – Suomi ry. 2017.