Skapa en konsekvent miljö för barnet

Det är viktigt att berätta för ditt barn vad vi vill ha och vad som inte är önskvärt. För att ett barn ska kunna följa regler måste det veta tydligt vilka reglerna är. Att sätta gränser handlar om att skydda barnets säkerhet och lära barnet att leva tillsammans med andra människor.

Regler

Ha en dialog med ditt barn om reglerna och berätta varför de är viktiga. Detta hjälper barnet att utveckla en förståelse för varför det finns regler. Förälderns syfte är inte att använda sin auktoritet för att straffa barnet, utan att hjälpa barnet att lära sig att uppföra sig på rätt sätt.

Förutom att berömma och uppmuntra är föräldrarnas roll att tydligt begränsa utmanande beteenden från barnens sida. Det är vanligt att barn, när de växer och utvecklas, utmanar föräldrarnas regler. Ett barns uppror betyder inte att föräldern har misslyckats som fostrare. Genom att testa lär sig barnen att det finns regler. Om reglerna inte är konsekventa kan barnen testa och motarbeta dem mer.

Forskning visar att föräldrar instruerar sina barn nästan 20 gånger per halvtimme. Barn med beteendeproblem lyssnar ännu oftare på föräldrarnas instruktioner. Det är viktigt att undvika överdriven vägledning så att barnet kan följa förälderns instruktioner. Det är möjligt att överdriven vägledning kan kännas omöjlig för ett barn och att det börjar göra motstånd mot reglerna eftersom det känner att förväntningarna är oskäliga.

Ibland ger föräldrarna också vägledning om och om igen, och barnen lär sig att det är först vid sjätte gången som de behöver följa instruktionerna. Det är viktigt att den vuxne bryter ner sina instruktioner och uppmaningar i små delar så att barnet kan ta till sig dem.

Till exempel kan “ta på dig kläderna” vara en alltför omfattande instruktion för ett barn och barnet kanske inte vet hur det ska börja agera. I stället kan du ge instruktioner på följande sätt: “Ta först på dig strumporna”, vänta tills barnet har utfört den första begäran och gå sedan vidare till nästa instruktion “ta sedan på dig byxorna”.

Uppgit 1:

Tänk ut 4-5 grundregler för hemmet som alla bör följa. Om du har en partner kan du diskutera igenom reglerna med honom eller henne. Det är bra om de som delar på föräldraansvaret är tillräckligt överens om reglerna i hemmet. Om föräldrarna ger motstridiga instruktioner till sina barn är det svårt för barnet att veta vad som förväntas av hen. Det är då svårt för barnet att respektera eller tillägna sig reglerna.

Uppgift 2:

När du har funderat på de 4-5 grundläggande reglerna kan du ta en lugn stund och diskutera reglerna med ditt barn med beaktande av barnets ålder. Fråga om barnets åsikt. Fråga om hen har några förslag till regler. Du kan också tala med ditt barn om att reglerna även gäller vuxna. Om man till exempel inte svär hemma, får inte heller en förälder göra det. Här får du några råd om hur du kan skapa regler.

• Var exakt och tydlig när det gäller reglerna. Håll reglerna korta och träffande. Ta upp en sak i taget. Till exempel “inne går man” och “vid matbordet äter man”. Små barn orkar inte komma ihåg långa meningar.
• Se till att reglerna är åldersanpassade och att barnet har möjlighet att lyckas att följa dem.
• Försök att anpassa reglerna så att de blir positiva. Var tydlig med vad du förväntar dig. Till exempel är “Var snäll” inte en tydlig regel som talar om för barnet vad som förväntas av det. “Låt nu din vän i sin tur leka med dockan” ger mer specifik information om vad ett vänligt beteende innebär. Berätta hellre för ditt barn vad du vill än vad du inte vill.
• När du har gått igenom reglerna ska du påminna ditt barn om dem.

Om barnet beter sig på ett sätt som bryter mot en regel

1. Få barnets uppmärksamhet. Gå till barnet, gå ner till barnets nivå och få ögonkontakt om det är möjligt.
2. Beskriv vad du vill: “komma ihåg att vid matbordet äter man”.
3. Ge instruktionen endast en gång och kontrollera att barnet följer regeln.
4. Ge beröm om barnet nu följer regeln.
5. Berätta för barnet varför det tidigare beteendet är ett problem: “Måltidsstunden är till för att äta. Om man leker glömmer man att äta”.
6. Be barnet att visa eller öva på hur situationen ska hanteras. Ge barnet en chans att korrigera sina handlingar och lyckas. Uppmuntra och ge beröm för framgångar.

Kom ihåg att regler lärs in gradvis. Ju mer konsekvent, tydlig och regelrätt du orkar vara, desto snabbare lär sig barnet hemmets regler.

Tips för uppmuntrande handledning av barnet

1. Vägledning är inte en fråga. En artig fråga “lägger du undan leksakerna vid middagsbordet?” är ingen tydlig vägledning om barnet inte har något val. Frågeformen kan ge barnet uppfattningen att det har möjlighet att välja och barnet kan bli argt när det inte får välja. “Vi lägger undan leksakerna eftersom de stör när vi äter” är tydligare uttryckt. Det är bra att föräldern uttrycker reglerna med tillräcklig självsäkerhet.
2. Ge vägledning med respekt. Undvik att kritisera barnet personligen. Om en förälder är arg eller sarkastisk när hen vägleder barnet kan det leda till att barnet motsätter sig detta tonfall. Sättet att säga saker och ting är minst lika viktigt som de saker som sägs. Kritik får barnet att känna sig dåligt och det kan öka barnets olydnad. Vägled barnet på ett respektfullt sätt. Det är lättare för både barnet och den vuxne att reagera på sådant tal.
3. Ge en proaktiv varning innan du vägleder barnet. För barn orsakar förändringssituationer, t.ex. att övergå från en aktivitet till en annan, friktion. Det är svårt att sluta mitt i en trevlig lek. En förälder kan förutse övergången med “om två minuter slutar leken och vi går till kvällstvätten”. En timer kan också vara till hjälp.
4. Använd “först – sedan”-vägledning. Påpeka den positiva konsekvensen av att ditt barn lyder din begäran. “Samla först in leksakerna i lådan, sedan kan du titta på tecknade filmer”. Du kan också använda bildkort som hjälp för detta. (Dom finns till exempel på Papunet.net)
5. Erbjud alternativ. När ett barn hindras från att göra något som det tycker om kan man erbjuda alternativ. Detta hjälper barnet att övervinna besvikelsen och rikta sin uppmärksamhet mot nya saker. “Du kan inte titta på tecknade filmer längre, men du kan hjälpa mig att laga mat eller läsa en bok”.
6. Utnyttja ditt kroppsspråk. Om ditt barn söker din uppmärksamhet när du är upptagen kan du använda ditt kroppsspråk för att signalera till barnet att du har lagt märke till det, till exempel genom att lägga din hand på hens axel eller stryka hen över ryggen. På så sätt behöver du inte avbryta ditt samtal och barnet förstår att det strax är dess tur.

En förälder kan oavsiktligt stärka problembeteende

Ofta följer föräldern med hur barnet beter sig, men ignorerar hur konsekvent hen själv beter sig mot barnet. Föräldrarna kan utan att de själva märker det belöna barnet för problembeteende. Här är några exempel på situationer:

1. Du står i butiken och har sagt till ditt barn att det inte blir något godis i dag. Barnet insisterar och beter sig olämpligt. Så småningom tröttnar du på barnets beteende och köper något för att få det att sluta kräva något. På så sätt lär sig barnet att få sin vilja igenom genom att kräva.
2. Barnet vill inte städa och du vet att om du insisterar på att städa kommer det att framkalla motstånd. Du undviker att vägleda barnet eller städar åt barnet. På så sätt lär sig barnet inte att städa upp efter sig själv, även om du som förälder skulle vilja att det gjorde det.
3. Du har ett samtal vid middagsbordet med en annan vuxen och barnet pratar över dig. Du slutar prata och riktar din uppmärksamhet mot barnet. Detta ger barnet ett budskap om att det får din uppmärksamhet genom att prata över.

Undvik inte, utan förutse framtida svåra situationer.

Många föräldrar upplever svåra situationer när de befinner sig på offentliga platser och deras barn beter sig på ett utmanande sätt. Ibland kan det till och med hända att föräldern efter ett misslyckat restaurangbesök slutar att gå på restaurang med barnen.

Men det går att förbereda sig för svåra situationer och de kan bli lättare med tiden. I offentliga situationer är problemen vanligtvis relaterade till att barnet inte kan fungera som vanligt, att det är uttråkat, inte får den uppmärksamhet det vill ha eller är trött.

När du vet att en situation som kan bli svår för ditt barn är på gång, berätta om den kommande situationen i förväg för ditt barn. Du kan som hjälp använda bildkort (t.ex Papunet) eller rita den kommande händelsen på ett papper när du berättar om den. Förklara hur situationen ska hanteras och hurdant beteende som förväntas av barnet.

Diskutera också i förväg om konsekvenserna om barnet beter sig på ett oönskat sätt. Försök att undvika att hota och pressa barnet, eftersom det kan ha en negativ inverkan på barnets beteende. Du kan också komma överens med barnet om något trevligt att göra eller någon trevlig sak om barnet gör som det är sagt. Kom också ihåg att tacka barnet när du ser att hen agerar som överenskommet.

Du kan också förbereda dig till exempel genom att:

• Ta med något att göra om du vet att ditt barn börjar få långtråkigt.
• Ta med dig något att äta om ni stannar länge.
• Lugna ner dig. Tänk snällt om dig själv och skapa empatiska bilder i ditt sinne av den svåra situationen. Alla förstår nog att det ibland kan vara kaotiskt att röra sig och agera med barn.
• Komma ihåg att du har tillåtelse att begränsa eller använda ditt eget sätt att göra saker som du känner dig bekväm med, även om det finns andra i närheten. Det är inte fel, och känsloyttringar från barnets sida är inte farliga eller skamliga.

Källor:

Webster-Stratton, C. (2005). Ihmeelliset vuodet. Ongelmanratkaisuopas 2–8-vuotiaiden lasten vanhemmille. ER-paino: Profami Oy.

Triple P – Positive Parenting Program.