Att dela rädsla och behov med din partner
Första delen: Att dela rädslor
Vad är jag mest rädd för i vårt förhållande? Hurdana rädslor kommer upp till ytan i stunder där kontakten bryts och som gör att jag hamnar i en ond cirkel?
- Fundera först på egen hand på svaren till frågorna:
Åk ”nedåt med känslohissen” och återgå i tankarna till de mjuka känslor du identifierade i avsnitt 3 under känslor som ger skydd.
Vilka känslor kommer upp till ytan? En känsla kan vara en verbal bild (t.ex. ”det känns som att jag går i bitar, jag känner mig som en trasa som kastats i ett hörn”) eller ett adjektiv (t.ex. ”jag är hjälplös, jag är helt rådlös, jag känner mig skräckslagen, jag känner mig helt ensam”).
Den underliggande känslan är nästan alltid rädsla, och ibland också skam. Det är svårt och kan kännas som riskfyllt att dela känslor av rädsla då de ofta är förknippade med skräckbilder och katastroftankar.
Vad är du mest rädd för?
Exempel:
”När jag berättar för min partner att jag för tillfället upplever mig själv som helt rådlös i vår relation så är jag mest rädd för att min partner inte alls respekterar mig när jag inte ens kan lösa det här. Jag är rädd för att jag inte alls är sådan som min partner vill att jag ska vara. Det är min största rädsla.”
”Om jag berättar för min partner att jag i vår relation för tillfället upplever att jag inte betyder någonting för honom/henne så är min största rädsla att min partner ska säga att jag i själva verket inte är viktig för honom/ henne. Jag vill inte höra att jag inte betyder något för min partner, så jag vågar inte ta risken och prata om det.”
Det kan vara en rädsla för att du ska avspisa mig / att jag inte räcker till för dig / att jag inte duger för dig så som jag är / att du inte värdesätter mig / att jag inte är viktig och betydelsefull för dig / att du inte älskar mig / att vi inte längre ska hitta närheten mellan oss.
Jag är mest rädd för att: ______________________________________________________________
- Dela med din partner upplevelser kring svaren i tur och ordning så att den som drar sig undan mera i relationen börjar. Det här görs för att den i relationen som är mera krävande ofta också är mera medveten om sina rädslor och har svårare att ta kontakt med den i relationen som drar sig undan. Det behövs först en signal att partnern är villig att dela med sig av sin upplevelse.
Andra delen: dela med din partner dina behov
Vad behöver jag mest? Hur kan du hjälpa mig att känna att vi har en trygg kontakt mellan oss?
- Vänd dig tydligt mot din partner så att ditt viktiga budskap når fram.
- Dela med dig av din rädsla en gång till och berätta sedan för din partner vad du behöver just nu. Uttryck dina behov tydligt och klart. Den andra lyssnar / försöker nå samma våglängd som den som berättar om sin rädsla.
När jag är rädd för _____________, behöver jag __________________.
Exempel:
Jag vet att jag är viktig för dig / räcker till för dig som jag är / jag upplever att du behöver mig och att jag kan vara ett stöd för dig / att du värdesätter mig / jag vet att du är närvarande när jag behöver dig mest / jag vågar be av dig om det jag behöver och att du förstår hur svårt detta är för mig / jag kan lita på dig och vet att vi båda försöker vårt bästa för det här förhållandet.
-
Den som lyssnar berättar om sin egen känsloreaktion som väcks när han/ hon hör vad den andra behöver.
När du berättar att du behöver_______________, väcker det följande känsla i mig: _________________________________________________________________________
”När du berättar att du vill försöka räcka till för mig och duga som den du är, är jag glad att du delar det med mig, eftersom jag älskar dig precis som den du är och jag vill absolut inte att du ska känna att du inte duger som du är. Jag har bara aldrig förstått att mina egna rädslor och därigenom mitt tjat har fått dig att uppleva att du inte räcker till för mig.”
”Det känns svårt att förstå att du skulle kunna känna att jag inte älskar dig. Jag har genom allt jag gör försökt signalera till dig att du är det viktigaste jag har. Först nu förstår jag att mitt eget sätt att vara och det att jag drar mig undan bara har förstärkt din känsla av att jag inte skulle älska dig. Nu förstår jag att det att jag är närvarande räcker för dig, och det är en lättnad för mig.”
Ibland är det för svårt att uttrycka sina behov eller så känns risken för stor… berätta då i mindre delar, du kan till exempel säga: ”Nu är det ännu för svårt för mig att be om det här.”
Om det är svårt att säga högt vad du behöver kan du fundera över vad du är rädd för. Vad kan hända om du ber om det du behöver?
Ibland är det svårt att identifiera sina egna behov och då kan man få känslan: ”Jag vet inte riktigt vad jag ska säga just nu.”
Dessa känslor är tillåtna och förståeliga. Ibland har vi trängt undan våra behov från vårt medvetande redan i barndomen, så det är förståeligt att det kan vara svårt att identifiera dem. Det kan vara mycket svårt att tala om behoven.